Essingeleden, 6 bildrutor per sekund. OEI headlines, Kristalltorget 1, Solberga.

2022-06-18 - 2022-08-31

headlines drivs med stöd från Stockholms stad

På den experimentella konst och musikscenen Fylkingen finns det en oskriven lag som förbjuder spelglädje. Det är därför som jazz inte fungerar där. Spelglädje är för enkelt och publikfriande. Samtidskonst och musik är för viktig för fjäsk. På samma sätt går det att närma sig Dan Lageryds bildvärld när den manifesteras på löpsedlarna på Kristalltorget i Solberga. En bit motorväg dokumenterad i detalj där vägen med dess skuggor och röda grus som ingår i asfaltsbeläggningen spelar huvudrollen tillsammans med det eviga bruset från trafiken. Genom att skriva ut bilderna på långa remsor som klär löpsedlarna på torget får bilderna tillbaka sitt filmiska soundtrack. Bruset vi hör på torget är samma brus som i Dan Lageryds filmiska fotografiska verk. Ordet filmiskt och fotografiskt ramar på ett in kraftfälten i Dan Lageryds sätt att tänka. Film bildar en rörelse i tiden och fotografi är ett fruset ögonblick. Något som passerat en optik och som genom antingen kemiska eller digitala processer fixerats. Verkligheten översatt till en bild i två dimensioner och centralperspektiv.

Agnes Varda, en av den franska nya vågens stjärnor på 1960-talet, skrev om relationen mellan fotografi och film, att de förhåller sig incestuöst till varandra. Med det ville hon ha sagt att relationen är komplicerad och kladdig. Dan Lageryd är utbildad i konstnärligt fotografi på Konstfack. Han och hans lärare kommer från den generation som i början av 1990-talet dominerade svensk samtidskonst, genom att dåvarande Fotograficentrum döpte om sig till Index och blev ett brohuvud för postmoderna teorier. Det postmoderna genombrottet i svenskt konstliv gjorde sig starkt inom främst fotografi och arkitektur. Det postmoderna ifrågasatte fotografens roll som sanningsvittne och slog fast att fotografiska bilder var konstruktioner. Inom svensk fotografi ledde det till ett bittert ställningskrig mellan fotografi som ville bli en del av samtidskonsten och så att säga få hegemoni över hur vi tolkade, producerade och visade konst. I detta spännande gnissel då filosofiska teorier och praxis kring fotografi krockar och fotografi blir konst med stort K finns början till Dan Lageryds konstnärskap. Dan Lageryds stillbilder och rörliga bilder är sakliga och idébaserade. Fokus är ofta det till synes banala. Utsikten från ett fönster, pizzor och speglingar i snabbmatsrestaurangernas fönster. Det finns en tro på fotografins hantverk men också på fotografi som konstruktion. Den anknyter till en fotografisk dokumentär tradition som på ett skoningslöst och illusionslöst sätt tar bilder av verkligheten. Garry Winogrands gatufotografier från New York, Diane Arbus porträtt, Lars Tunbjörks bilder av kontor eller Gerry Johanssons bilder av svenska vardagsvyer vid sidan av de stora vägarna. Det illusionslösa fotografiet ställer inte fotografens äventyr i centrum utan visar på en bit av verkligheten som utsatts för en studie. Ibland andas det illusionslösa fotografiet en fascination för det udda. Det som sägs vara fult. Det gör att vardagen aldrig blir tråkig. Den förbjudna spelglädjen överskrids och någonstans långt borta i en bilradio på motorvägen går det att höra tonerna av Hank Williams Lost Highway:

"When I pass by, all the people say Just another guy on the lost highway"

Nils Claesson